Radon och lukt från betongplattan kan förekomma samtidigt i äldre villor, flerbostadshus, skolor och andra byggnader med platta på mark. Problemen har olika ursprung, men de kan använda samma väg in i rummet: sprickor, fogar, rörgenomföringar och otätheter i golvkonstruktionen.
Radon är en osynlig och luktfri gas. En unken, kemisk eller jordliknande lukt kommer däremot vanligtvis från fuktpåverkade byggmaterial, äldre lim, träreglar, isolering eller andra material ovanpå betongplattan. Att det luktar betyder alltså inte att det finns radon, och frånvaro av lukt betyder inte att radonhalten är låg.
I vissa byggnader kan ett mekaniskt ventilerat golv bidra till att hantera båda problemen. Genom att skapa ett kontrollerat undertryck i luftspalten ovanför betongplattan kan systemet föra bort luktande emissioner och minska risken för att markluft med radon läcker upp i rummet.
Men lösningen fungerar inte automatiskt i alla hus. Först behöver man fastställa var radonet kommer ifrån, vad som orsakar lukten och om golvsystemet kan göras tillräckligt tätt och kontrollerbart.
Det är viktigt att skilja problemen åt redan från början.
Radon bildas naturligt när uran i mark och berggrund sönderfaller. Gasen kan följa med markluften och komma in genom otätheter i husets grund. Radon kan även komma från vissa äldre byggmaterial, framför allt blåbetong, eller från hushållsvatten i vissa fastigheter med egen brunn.
Lukt från golvet beror vanligtvis på andra processer. Vanliga orsaker är:
Boverket beskriver att material i anslutning till en betongplatta kan utsättas för fuktskador på grund av bland annat fukt från marken och otillräcklig uttorkning. Skadorna kan i sin tur påverka inomhusmiljön negativt.
Två separata utredningar behöver därför ofta vävas samman: en radonutredning och en byggnadsteknisk fukt- och luktutredning.
Marken under ett hus innehåller luft. Om huset har lägre lufttryck än marken kan markluft sugas in genom otätheter i grundkonstruktionen.
Vanliga inträngningsvägar är:
Även små öppningar kan ha stor betydelse eftersom markluften drivs av tryckskillnader. Husets ventilation, vindpåverkan, temperaturskillnader och användning av köksfläktar eller eldstäder kan påverka undertrycket.
Boverket rekommenderar att sprickor och andra otätheter i grundkonstruktionen tätas när radonet kommer från marken. Om tätningen inte räcker kan ett undertryck skapas under huset med exempelvis radonsug eller radonbrunn.
Radonhalten mäts i becquerel per kubikmeter luft, förkortat Bq/m³. Referensnivån i befintliga bostäder och lokaler dit allmänheten har tillträde är 200 Bq/m³. Om årsmedelvärdet ligger över referensnivån bör åtgärder vidtas för att sänka halten så långt det är möjligt och rimligt.
Ett radonvärde går inte att bedöma med luktsinnet. Radon varken syns eller luktar. Det krävs mätning.
En normal långtidsmätning i bostad utförs under eldningssäsongen, när huset används normalt. En korttidsmätning kan ge en indikation, men är inte ett säkert underlag för att fastställa byggnadens årsmedelvärde.
Efter en radonåtgärd behöver en ny mätning genomföras. Att fläkten är installerad eller att ett golvsystem har satts i drift visar inte i sig att radonhalten har blivit tillräckligt låg. Strålsäkerhetsmyndigheten betonar att radonet ska mätas igen efter åtgärden.
Betong i sig beskrivs sällan som mögelluktande. Problemet uppstår ofta i material som ligger ovanpå eller i direkt kontakt med plattan.
I många hus från framför allt 1960-, 1970- och 1980-talen finns golvkonstruktioner med träreglar, spånskivor och isolering ovanpå en betongplatta. Om plattan saknar tillräcklig underliggande isolering eller ett fungerande kapillärbrytande skikt kan markfukt påverka materialen över tid.
Lukt kan även uppstå när ett lim eller en golvmatta utsätts för för hög fukt. Kemiska nedbrytningsprodukter kan då bildas och spridas till inomhusluften. Boverket beskriver att otillräckligt uttorkad betong kan orsaka skador i golvmaterial och lim samt dålig lukt i inomhusmiljön.
Vanliga luktbeskrivningar är:
Lukten kan vara tydligare längs golvlister, vid rör, i garderober eller när ett rum varit stängt. Det beror på att förorenad luft kan passera genom små otätheter och samlas i utrymmen med låg luftomsättning.
Ett mekaniskt ventilerat golv skapar en luftspalt mellan betongplattan och det nya golvet. Luftspalten ansluts till en fläkt som suger ut luft från konstruktionen.
När systemet är korrekt projekterat uppstår ett kontrollerat undertryck under golvet. Det innebär att luft från rummet kan röra sig ned genom mindre otätheter, medan förorenad luft från golvkonstruktionen inte lika lätt kan röra sig upp till inomhusmiljön.
Luften leds i stället bort genom ett separat frånluftssystem.
Ett ventilerat golv kan därmed ha flera funktioner:
Principen liknar andra tekniska lösningar där ett undertryck används för att hindra markluft eller lukt från att nå inomhusmiljön. Boverket beskriver exempelvis hur undertryck under huset kan användas för att motverka markradon.
Ja, i vissa byggnader.
Om radonet huvudsakligen kommer från marken genom betongplattan och lukten kommer från golvkonstruktionen ovanpå samma platta kan ett väl utformat ventilerat golv angripa båda spridningsvägarna.
Systemet behöver då:
Det är däremot inte säkert att systemet kan ersätta alla andra åtgärder. Sprickor, genomföringar och större läckagevägar kan fortfarande behöva tätas. Vid höga radonhalter kan en separat radonsug eller annan markradonåtgärd vara mer effektiv.
Lösningen kan vara relevant när utredningen visar att:
En stor fördel är att man inte enbart försöker spärra in problemet. I stället skapas en aktiv luftström som transporterar bort föroreningarna.
Ett ventilerat golv är ingen universallösning.
Det kan vara otillräckligt om radonet huvudsakligen kommer från blåbetong i väggar eller bjälklag. I sådana fall behöver ventilationen och själva byggmaterialets bidrag bedömas separat.
Det löser inte heller:
Om fuktskadat trä, isolering eller skivmaterial finns under det gamla golvet behöver materialet normalt tas bort. Ett ventilerat golv bör inte användas för att kapsla in stora mängder skadat byggmaterial utan att först göra en teknisk bedömning.
Innan en lösning väljs behöver man veta varifrån radonet kommer.
Utredningen kan omfatta:
En hög radonhalt i ett rum på bottenvåningen kan tala för markradon, men är inte ett tillräckligt bevis på egen hand. Ett hus kan ha flera radonkällor samtidigt.
Strålsäkerhetsmyndigheten rekommenderar att orsaken utreds så att rätt åtgärder kan väljas.
Samtidigt behöver lukten lokaliseras.
Det arbetet kan innehålla:
En radonmätning berättar ingenting om orsaken till lukten. På samma sätt kan ett fuktinstrument inte avgöra radonhalten.
Utredningarna kompletterar varandra, men de kan inte ersätta varandra.
Ett vanligt scenario är ett hus med uppreglat golv ovanpå en äldre betongplatta. Rummet luktar unket, men golvytan ser hel ut. Samtidigt visar radonmätningen förhöjda värden.
Vid en provöppning kan man hitta:
Då kan rätt arbetsgång vara att riva ut den skadade golvkonstruktionen, rengöra plattan, täta tydliga läckagepunkter och därefter installera ett mekaniskt ventilerat system.
Att bara lägga ett nytt tätt golv ovanpå den gamla konstruktionen riskerar att lämna både lukt- och radonproblemet kvar.
Ett ventilerat golv fungerar bara om luften rör sig genom de avsedda delarna av systemet.
Om vissa områden får för stort flöde och andra nästan inget kan föroreningar bli kvar i så kallade döda zoner. Det kan hända bakom trösklar, vid avskiljande väggar, i smala korridorer eller när luftspalten blockeras av ojämnheter.
Projekteringen behöver därför ta hänsyn till:
I större fastigheter kan flera sugpunkter eller separata zoner behövas.
Det kan verka logiskt att välja en så kraftig fläkt som möjligt, men ett större luftflöde ger inte automatiskt ett bättre resultat.
Ett för kraftigt undertryck kan:
Boverket varnar generellt för att stora undertryck i byggnader kan orsaka oönskad luktöverföring och andra ventilationsproblem.
Målet är därför inte maximalt undertryck. Målet är ett tillräckligt, jämnt och kontrollerat undertryck som ger rätt funktion.
Systemets ovansida behöver vara tillräckligt tät för att luftflödet ska kunna styras. Om stora mängder rumsluft sugs ned genom otäta skarvar kan fläkten arbeta hårt utan att skapa rätt luftfördelning längre bort.
Särskild uppmärksamhet behövs vid:
Även den befintliga betongplattans sprickor och genomföringar bör tätas där det är tekniskt möjligt. Tätning och ventilation fungerar ofta bäst tillsammans.
Luften från golvsystemet kan innehålla radon, luktande ämnen och andra föroreningar. Den ska därför inte ledas tillbaka till bostaden eller släppas ut på en plats där den enkelt kan sugas in igen.
Utsläppspunkten behöver placeras med hänsyn till:
Kanalen behöver också vara tät och möjlig att inspektera.
Ett mekaniskt ventilerat golv är ett aktivt tekniskt system. Det fungerar bara när fläkten är i drift.
Fastighetsägaren behöver därför ha kontroll över:
Boverket betonar att tekniska radonsaneringssystem behöver underhållas.
I en bostadsrättsförening eller större fastighet bör systemet ingå i den planerade drift- och underhållsorganisationen. Det ska vara tydligt vem som ansvarar för kontroll, service och återkommande radonmätning.
Funktionen ska verifieras efter installationen.
Kontrollen kan omfatta:
Radonvärdet är det slutliga beviset på om radonåtgärden har fungerat. Ett uppmätt undertryck visar att systemet arbetar, men inte exakt vilken radonhalt byggnaden får över tid.
Lukten bör också följas upp. Den kan minska snabbt när systemet startas, men vissa material och rum kan behöva längre tid för att vädras ur.
En bra process innehåller minst två radonmätningar:
Vid större ombyggnader eller förändringar av ventilationen kan ytterligare mätningar vara motiverade.
Strålsäkerhetsmyndigheten anger att syftet med radonmätningen är att avgöra om årsmedelvärdet ligger över referensnivån 200 Bq/m³.
Ett äldre mätresultat behöver inte alltid beskriva dagens situation. Radonhalten kan påverkas av exempelvis fönsterbyten, ventilationsåtgärder, tillbyggnader, tätning och förändrad användning av huset.
Ett ventilerat golv kan påverka klimatet närmast plattan och transportera bort fuktig luft. Men det ska inte automatiskt betraktas som en metod för att torka ut alla typer av fuktskador.
Om plattan kontinuerligt tillförs fukt från marken kan systemet behöva vara i drift permanent. Det är då en funktionslösning som hanterar fukt och emissioner, inte nödvändigtvis en åtgärd som tar bort den bakomliggande fuktkällan.
Vid ett pågående läckage behöver läckan stoppas. Vid problem med dränering eller ytvatten kan utvändiga åtgärder behövas. Vid nyproducerad eller nyligen gjuten betong kan särskild uttorkning och fuktmätning krävas innan golvet färdigställs.
Ovanpå ett ventilerat golvsystem kan olika typer av bärande golvskivor och ytskikt användas beroende på system, belastning och rumstyp.
Det kan exempelvis vara:
Valet påverkas av:
Det är viktigt att hela konstruktionen är projekterad som ett system. Ett godkänt ytskikt i sig betyder inte att underlaget, skivorna och ventilationen fungerar tillsammans.
Radon luktar inte. Luktkällan måste utredas separat.
En sugpunkt i golvet innebär inte automatiskt att hela plattan ventileras.
Kraftigt fukt- eller mögelskadade material bör bedömas och normalt tas bort innan systemet byggs.
Minskad lukt är inget bevis på att radonhalten har sjunkit under referensnivån.
Tryckförhållandena i huset påverkar hur markluft och lukt rör sig.
Ett mycket tätt golv kan förändra fukttransporten. Lösningen behöver projekteras utifrån hela konstruktionen.
Om systemet är en del av radon- och luktskyddet behöver det finnas rutiner för fel, larm och service.
Arbetet kan normalt delas in i följande steg.
Genomför en radonmätning enligt gällande metod och samla in tidigare resultat.
Bedöm om radonet kommer från marken, byggmaterial, vatten eller flera källor.
Kontrollera golvmaterial, lim, betong, luftströmmar och eventuella dolda skador.
Öppna golvet där mätningar och luktbedömning visar störst misstanke.
Riv och sanera material som inte kan behållas.
Undersök sprickor, fogar, genomföringar, fukt och föroreningar.
Beräkna luftvägar, sugpunkter, fläkt, kanaler, bygghöjd och utsläppspunkt.
Täta anslutningar och genomföringar som annars riskerar att försämra systemet.
Kontrollera att undertryck och luftflöden når hela den avsedda ytan.
Dokumentera funktionen och genomför en ny radonmätning.
Ett ventilerat golv kan vara en effektiv gemensam åtgärd när radon från marken och lukt från golvkonstruktionen tar sig in genom samma område. Systemets undertryck kan då föra bort förorenad luft och minska spridningen till inomhusmiljön.
Men rätt resultat kräver mer än en fläkt och en luftspalt. Radonkällan måste fastställas, skadade material behöver hanteras och systemet måste projekteras för hela golvytan. Funktionen ska därefter kontrolleras med både tekniska mätningar och en ny radonmätning.
Fyll i formuläret nedan om ni har förhöjda radonvärden, unken eller kemisk lukt från golvet eller misstänker fuktproblem i en betongplatta. Med en samlad undersökning går det att bedöma om ett ventilerat golv kan hantera båda problemen eller om det behöver kombineras med andra radon- och fuktåtgärder.